Tvivel.
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet. Du lever för stunden, precis som jag. Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar men lyckan i grunden, precis som jag. Vi är som personifierade nittiotal i ett virrvarr av chanser och val. Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer. Jag lever för kicken, precis som du. Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen. Jag har frihet i blicken, precis som du. Här står livet i farstun, så nära inpå. Men det är något som gnager ändå..
Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla någonstans. Det känns tomt, eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår när du somnar om natten, precis som jag. Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset. Du lever för skratten, precis som jag. Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas, vi proppar i oss och vaknar som as. Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor. Dom hjälper mot ledan, precis som du. Jag har tid, jag har lediga dagar där jag sitter och klagar och längtar till fredan, precis som du. Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt? Kan du känna hur det gnager inatt? Det kallas tvivel. Här står livet i farstun, så nära inpå. Men det är något som gnager ändå..
Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla någonstans. Det känns tomt, eller hur?
Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla någonstans. Det känns tomt, eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår när du somnar om natten, precis som jag. Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset. Du lever för skratten, precis som jag. Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas, vi proppar i oss och vaknar som as. Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor. Dom hjälper mot ledan, precis som du. Jag har tid, jag har lediga dagar där jag sitter och klagar och längtar till fredan, precis som du. Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt? Kan du känna hur det gnager inatt? Det kallas tvivel. Här står livet i farstun, så nära inpå. Men det är något som gnager ändå..
Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör. Och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla någonstans. Det känns tomt, eller hur?
Kommentarer
Trackback