Marmaris - Dina färger var blå
Våran photoshoot var.. ja.. varm. Minst sagt. Ut till Icmeler viewpoint, till Netsel Marina, vidare till marinan för att sedan promenera upp via barstreet till Marmaris Kale. In på smågator och bilder, bilder och mer bilder. Fina bilder med finfina svettpärlor i pannan. Blir säkert bra, dom kommer snart upp på detur.se. "Lär känna våra reseledare" Jajjemän, där har ni oss.
Kom hem vid 17, parkerade mig själv under min luftkonditionering och somnade av ett par timmar. Upp, duscha, åt mat och drack cider. Lyssnade på Tomas Ledin - Dina färger var blå och andra svenska sommarhits. Tänkte att för en stund så skulle jag varit i Sverige, men man kan inte få allt man vill här i världen. Och just nu är jag faktistk väldigt nöjd med att vara just där jag är. Precis som Rebecca sa; bara jag slutar jämför Marmaris med Alanya så kommer jag hitta min plats. Och hur smart är inte hon? Min finaste Rebecca. Så glad jag är över att ha henne i mitt liv, jag antar att jag var väldigt snäll i mitt förra liv som fått turen att ha henne och alla andra underbar människor runt omkring mig just nu. Karma? Can be. Det finns en möjlighet att jag stannar här säsongen ut, och det gör mig verkligen ingenting. Jag vet att Rebecca kommer hit, och det gör det värt att stanna. Än så länge är det oklart, men det lär visa sig inom snar framtid.
Hur som, efter Tomas Ledin så for vi iväg till Aquaparken. Tog en drink och sedan rullade vi vidare till Vip på Longbeach för några Mojitos. Klockan rann iväg, och Backstreet Garden kallade. Mer Mojitos, och även några B52 shots rann i innan vi gick till B52. Drinkar, dans och en väldans massa skratt förgyllde min kväll innan jag hoppade på motorcykeln till min mystery man, och vi for till ett litet hak på stranden och åt kumpir samtidigt som vi drack några koppar te. Vi skrattar, vi skrattar väldigt mycket. Exactly what the doctor ordered. Frågor kommer upp om G, och han finns kvar där inne, långt där inne, men för att citera Melissa Horn så saknar jag honom mindre och mindre. Äntligen, efter vad som känns som en evighet.
Imorgon är jag ledig, och då ska jag umgås med mina fina tjejer i lägenheten brevid och min mystery man - tack och godnatt.
- Här bor nu allt det jag minns och bevarar, dagar jag levt och dom vänner jag saknar. Nätter då ljuset aldrig tog slut och minnet av dig då är det minnet som består, dina färger var blå..
Kommentarer
Trackback