Marmaris - Family

Jag fastnar framför min storebrors blogg. Han är så fin min bror, han är så smart, duktig, bra. På alla sätt och vis. Det är han som får mig att önska att jag kunde stanna hemma, att jag kunde stanna i Sverige. Med han. Och hans barn. Hans alldeles perfekta, underbara barn. Jag tror inte han vet hur mycket han betyder, och hur ont det gör i hjärtat att inte vara nära dom. Och Elliot, Fabian, Mamma, Hubbe, Mia. Jag önskar jag hade ett plan, så jag kunde fara hem till dom. Nu på en gång. Han skriver att han har varit på möte på dagis idag, om Elsa. "Resultatet var att hon var intresserad av allt (gen från nyfiken pappa?), att hon var duktig på att hänga med i aktiviteter men framför allt - att hon var ovanligt omtänksam och sympatisk, för sin ålder. (Något pappan önskar han var, men fortfarande kämpar med) Hon går ofta fram och tröstar andra barn, när de är ledsna, förstör sällan lekar, väntar på sin tur och ger istället för att ta.." Det värmer så oerhört i fasterhjärtat att höra vilken fin liten människa hon är, jag blir så stolt över henne. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback