- Fall seven times, stand up eight

- Balkongmys när det är som bäst.. 

I söndags natt var det dags att säga hej då till familjen och bege mig av hemåt igen. Resan gick bra, oerhört bra. Allt gick jättesmidigt och väldigt snabbt - vilket fick mig att tänka att nu kommer något annat att gå fel. Och på Antalyas flygplats står jag när en vakt kommer fram och frågar vad jag heter för att dom har hittat en väska i Istanbul som inte kommit med planet. Såklart att det var min väska. Vad annars? Haha. Jag for hem, och sedan ringde dom när min väska hade kommit. Jennifers man hämtade upp den, och kom med den till Alanya.

Åt middag med älskade Sophia, drack vin och tog en tur till Istanbul. Det är så oerhört skönt att vara hemma. Min fina, älskade lägenhet. Det är påfrestande att bo hos andra människor, så skönt att vara tillbaka i mitt egna place.

Annandag jul. Fem dagar kvar till 2014. Känns konstigt, but then again, det tycker jag varje år i slutet av December. Förra året var jag inte ens vaken vid 12-slaget. Det har jag tänkt vara i år. Med ett glas champagne i handen. Skåla in det nya, och lämna det gamla. Precis som det ska vara.

Annars händer det inte så mycket här hemma i Sverige. Det är tyst här ute i skogen. Endast regnets smatter hörs mot fönsterrutan. Jag börjar bli rastlös och hoppas på att bilen blir fixad imorgon så jag kan ge mig ut på en tur. Bara me, myself and I och hög musik. Sjunga för full hals och bara köra längs med vägarna. Frihet. Lycka. Ensamhet när den är som bäst.

Resan gick bra, väldigt bra. Landade en halvtimme för sent i Istanbul vilket gjorde att jag hade ca 45 minuter på mig innan nästa flyg skulle lyfta. Ataturk flygplats är ganska stor, med ganska mycket människor. Och för någon som alltid har problem i passkontrollen och som nu inte lämnat Turkiet på 10 månader så kändes tiden väldigt knapp. Men jag hann. Träffade en kollega vid gaten också, så vi snackade lite skit innan det var dags att ta sin plats på planet. Jag somnade innan takeoff och vart väckt av en väldigt söt manlig kabinpersonal som frågade om jag ville äta pasta eller kyckling. Somnade lika fort efter maten och vaknade av en duns och vi var på svensk mark. Som tradition var första stoppet efter jag hämtat väskan Pressbyrån. Började meningen med Merhaba, bir tane ööh.. eller nej och avslutade med ett Hej! En korv med bröd tack. Han såg lika förvirrad ut som jag, stackarn! Åkte med tåget hem till Avesta där min syster mötte upp mig. For hem till henne, fick köttbullar och makaroner samtidigt som vi tittade på 4e Pirates of the Caribbean-filmen som visades på tv. Efter det slocknade jag rätt fort.

Idag har jag kört bil. Massor med bil. Som jag älskar det! Jag for hem till mamma, kramades lite, åt lite mat och sedan åkte jag med syster och Elliot tillbaka till Avesta. Fika med Marina och sedan hem till Mia för att kramas med henne, brorsan, Alva och Elsa. När jag ringde på dörren hörde jag en jätteglad röst ropa; FANNY ÄR ÄNTLIGEN HÄR! och en glad Alva öppnade dörren. Mitt hjärta smälte och jag njöt av varje sekund jag var där hemma. Min fina fina familj. Mina underbart vackra syskonbarn som jag är så stolt över att vara faster/moster till. Att 3 så små människor kan skänka en så mycket glädje, så mycket kärlek. Jag är så lyckligt lottad.