Feb. 26, 2014 - Kopparberg
Idag kände jag att det var dags för en ny mobil. Min älskade 4s börjar bli sjuk, och fungerar inte alltid som den ska. Så jag for till Mobilbutiken och införskaffade mig en 5s, guldfärgad. Så fin, så fin. Jag är grymt imponerad av Apple att med bara ett tryck från iCloud så ser den nya mobilen exakt ut som den gamla. Dagens teknologi.. ;) Och även om Tess säger att det är same same med mobilerna, så är min guldfärgad och har fingeravtrycksläsare. Mihihi!
När jag är inne på min vänner, så började Sophia med ett mission för ett tag sen. Jag tänkte att jag ska faktiskt inte vara sämre, så jag körde på jag med. Jag har passerat lite över en vecka nu, och det känns ok. Inte bra, men inte dåligt heller.
Feb. 25, 2014 - Kopparberg
En polishelikopter snurrar runt huset. Ut över skogen och sedan tillbaka till ovanför huset. Hållt på säkerligen en halvtimme nu. Min första tanke är; SERIALKILLER ON LOOSE!! Han kommer bryta sig in här, och hugga ihjäl oss alla i sömnen. Frågar mamma, i lite småpanikartad ton, är alla fönster och dörrar låsta?! Är hundarna klara för attack? Min mamma antyder att jag har livlig fantasi och borde sluta titta på Criminal Minds. Tydligen är dom ute och letar efter en försvunnen pojke.. Men det hade kunnat vara som jag sa!
Feb. 24, 2014 - Kopparberg
Min sömn är helt ur balans och jag stängde av datorn vid 07 imorse. Inte ok. Det är det värsta med att vara sjuk, min dygnsrytm blir alltid fuckad efteråt. Måste försöka om det asap.
Hur som, jag vaknade alldeles för sent. Dock var det fortfarande ljust ute, och det får man tacka för. En avi från Turkiska Ambassaden hade dykt ner i brevlådan, så jag tog bilen till Ica och hämtade mitt paket. Magen vände sig några varv, som vanligt, när jag öppnade det. Men det gick bra, arbetstillståndet satt i passet. När jag kom hem fick jag dessutom min flygbiljett. Så nu är det väl bara att försöka få tiden gå någorlunda snabbt så vi kan kicka igång säsongen.
- Say something, Im giving up on you. I'll be the one if you want me to. Anywhere I would have followed you. Say something, Im giving up on you..
Feb. 22, 2014
Sen jag kom hem till mamma i Torsdags kväll har det varit sängläge deluxe. Febern kickade in och höll sig kvar tills lunchtid idag. Mycket fin "välkommen hem" - present, om jag får säga det själv. Mamma är världens bästa, serverar mig mat och dryck på rummet. Det här kan man ju vänja sig vid?
Jag har betat av x antal filmer och serier, spelat alldeles för mycket Candy Crush och Wordfeud samt gosat med mammas katt. Spännande liv här ute i Kopparberg.
Lördagar är dock väldigt bra i sig. Idag är det 4 veckor kvar tills jag åker hem igen, med Tess bredvid mig. Att slippa flyga hela vägen själv för en gångs skull, när hände det senast? Yeeey!
Feb. 20, 2014
Jag befinner mig i ett, inte alltför kallt, men snöigt Sverige. På bussen påväg mot Örebro. Det är faktiskt med ett tungt hjärta jag lämnar Stockholm. Jag har inte insett hur mycket jag saknar våran vackra, underbara huvudstad. Efter flygförbud (eller rättare sagt landningsförbud) i Istanbul igår så kom vi iväg från Alanya 2 timmar senare än vanligt. 4 timmar till följdförsening i Istanbul och jag satte min fot på svensk mark alldeles för sent för att hinna kramas med älskade Tess innan hon for härifrån. Men snart ses vi, och då kommer jag ha henne ca en halvtimme ifrån mig i 8 månader. Mötte upp Sophia en snabbis för att få lite papper och sedan åkte jag till Rebecca. Våra munnar gick i 190, som vanligt. Hon bakade scones som vi smaskade på samtidigt som vi drack några koppar te. Världens bästa kväll.
Idag vart jag väckt av en hantverkade som stormade in genom dörren. En sjukt snygg sådan, så det gjorde inte allt för mycket. Gjorde mig klar och for till Ambassaden. Det hela gick på ett par minuter, och jag vet inte om jag är mer nervös nu än innan? Kan det verkligen gått så enkelt den här gången..? Insallah! Nathalie mötte upp mig på centralen för ett par timmars skvaller och framtidsplaner. Helt galet vilka underbara människor jag får ha i mitt liv! Kärlek till er ❤️
Feb. 17, 2014
Februari har passerat med stormsteg och det är med extrem magont och ångest som jag snart ska lämna Alanya. Jag vill verkligen inte alls åka till Sverige, jag vill stanna här. Varför kan man inte få ett arbetstillstånd på plats? Ambassaden i Stockholm kallar mig på möte på Torsdag, så vad ska man göra? Och efter det väntar lite mer än 4 veckor i Sverige. Idag överreagerar jag, helt säkert, just för att jag har en dålig dag. Jag känner mig återigen trasig. När ska egentligen karulsellen ta slut? Jag vet, jag får skylla mig själv. Det får jag verkligen. Jag gör sjukt dåliga beslut. Men det jag känner är större än det hjärnan säger, och då fortsätter det bara att snurra.
Feb. 09, 2014
9e Februari idag. Kalendern visar att alla som heter Fanny har namnsdag. Så, grattis till mig och alla andra. Det är även söndag, och det har varit en helg utan dess like. Fredagen började med att mina fina sambo intog Alanya. Shirley kom hit på middag och drinkar innan det var dags för utgång. Robin Hood. Istanbul. Kvällen var riktigt bra, den levererade till max. Och eftersom jag har ingen viljestyrka what so ever (citat från Johanna) så avslutades den på ett intressant sätt. Jag vet att jag gör det svårare för mig själv, men när det kommer till honom så försvinner förnuftet ut genom fönstret ibland.
Eftersom det är lördag efter fredag så var det bara att dra på sig sminket och kläder för en ny utgång. Shirley kom återigen över på lite drinkar och sedan intog vi Robin Hood där Elise, Leila och Johanna höll hus. Fick se några fina ansikten under tiden vi var där - alltid kul! Sedan rullade vi till Istanbul där det var Russin Night. Och man kan väl lugnt säga att alkoholen flödade som om vi var i Ryssland - oh lord! Men det sägs att man bara lever en gång, så var gör det om hundra år..?
Feb. 06, 2014
Efter en hel del snapchat's med ord som slutade i ren frustration, som vanligt, försökte jag iaf få en liten blund. Klockan passerade 4 och alarmet gick av 06:10. Mindre kul. Men jag är på väg ut på äventyr, och bara det överväger tröttheten rejält. Jay Smith sjunger för fullt i lurarna, och lyckan infinner sig.
Feb. 04, 2014
Idag vart det tidsbokning för mitt Ambassadbesök. Den 20e Februari är det dags. Yeeey! Jag åker till Stockholm redan dagen innan, så jag kan ha en myskväll med Rebeccalulu. Skräckfilm och säkerligen en sjuhelvetes massa snack om livet (läs; våra dramaqueens vi har i turreland). Som vanligt, varför ändra på ett vinnande koncept? Och sen efter det väntar 4 veckor i Sverige innan det är dags för säsongsstart!
Jag har fått ett nytt beroende. Ni som känner mig vet att jag är den typen av människa. Hittar jag en maträtt jag gillar, så kan jag äta den varje dag i flera veckor. Hittar jag en serie, kan jag se 10 säsonger på raken utan att avbryta. Samma med låtar. Jag spelar samma låtar om och om igen, tills det dyker upp en ny låt och den tar över. Och nu har jag fastnat igen. Den här låten fastnar jag för med jämna mellanrum, så det är ingen ny låt. Men den spelas ändå på repeat. Over and over again. Timme efter timme. Jag sjunger för full hals, och jag kan tänka mig exakt hur fint det låter. Tur jag är ensam hemma för tillfället! Enjoy!
Feb. 02, 2014
Februari. Äntligen! Ny månad, som dessutom är årets kortaste. Sen är det Mars och då kickar äntligen jobbet igång.
Annars händer inte så mycket. Jag har förvandlats till en inneråtta som mest bara ser på mina serier. Inte varit ute och härjat på två veckor. Vilket inte alls är så länge, men på något sätt känns det som en evighet. Kanske att man ska kamma till håret och styra upp något snart.. Kan vara kul med lite hög musik och att få träffa lite folk.
Nu återgår jag till Manhattan och Gossip Girl. Natti!