Sept. 25, 2014 - Kopparberg

25e. En månad sedan samtalet kom. En månad sedan min värld gick i tusen bitar, som när man kastar en sten genom ett fönster. Min värld. Våran värld. 

Det är mycket nu. Bestämma gravplats, möte med psykologen, möte med prästen. Försöka förbereda mig inför nästa Fredag. Någonstans försöka hitta styrka att gå in genom kyrkdörrarna och sätta mig längst fram bredvid kistan. För att ta farväl, ett sista farväl av min storasyster. 

För någon dag sen kom paniken över att jag inte kom ihåg hennes röst. Eller hennes lukt. Jag försökte lukta på en av hennes tröjor, men det hjälpte inte. Jag hittade två 10 sekunders filmsnuttar på hennes Facebook som jag spelade upp. Hennes röst var där, hennes skratt. Jag bröt ihop helt, och gick ner i köket där jag kastade mig i mammas famn. Min fina, underbara mamma. Som jag beundrar henne. Hennes styrka är utom gränser. 

Jag beställde ett halsband till Frida som kom igår. Och ett till mig. Frida ska ha sitt på sig när hon begravs, så att hon alltid har det med sig. Där det står storasyster. Och jag ska ha mitt, där det står lillasyster. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback