- Fall seven times, stand up eight

sen min bästa kompis, min svarta fina c901 försvann i april så har jag känt mig halv. mestadels för att han är borta men även en stor del till att min nya mobil inte hade minneskort. jag måste alltid ha massa musik i mobilen, och alltid ha lurarna med mig. så är det bara. även om jag bara hinner lyssna på en halv låt, så gör jag det. ska jag vara ärlig, så har jag känt en viss avsky mot den nya mobilen just pga av att den varit så värdelös. och ful. jag visste att jag hade ett extra minneskort här hemma som jag lagt ner i mobillådan som stod längst ner i högra hörnet i mammas garderob. så när jag kom hem från alanya i juni var det bland det första stället jag gick till. men nej. inte fanns där någon kartong. någon hade flyttat på den. och än idag, har den inte setts till.. så ikväll, när min lillebror fick en iphone av min storebror (jo men visst sörru, inte alls avis..) så tänkte jag vara smart och ta minneskortet från hans gamla mobil. tror ni det passade? nej. såklart inte. hur skulle det vara om något gick som det skulle? men sen kom mamma med förslaget att jag kunde kolla i gamla mobiler, och där, i min gamla mobil fanns ett.! JAAAAAAAAA! HURRA! lyckan var totalt. så nu finns det musik i min mobil. och den har blitt rätt söt faktiskt..

sen då. jo, jag packade. eller nu ska vi väl kanske inte ta i för mycket, jag la 3 toppar uppepå resväskan. sen tröttnade jag redan innan jag började. jag hatar faktiskt att packa. helt värdelöst att packa ner saker, och ännu mer värdelöst är det att packa upp.

nu ska jag ta mig en varm macka med lax&dill-gejja på, lägga mig under täcket och titta på criminal minds. sen ska jag faktiskt packa. (100 kr på att jag säger samma sak imorgon.. någon?)



                                                                    jag & jennifer, alanya april -10