söndag.

idag har jag en sån där ångestfylld känslodag. jag har haft mina tankar och funderingar i flera dagar faktiskt, men just idag bubblar dom över. jag känner ingen ro i kroppen och jag vet inte hur jag ska göra här hemma, alanya, herr x, jobb, stockholm, linköping, skellefteå. framtiden skrämmer mig, mina känslor skrämmer mig. jag vill bara skrika så högt jag kan, gråta tills alla tårar är slut och dra täcket över huvudet.

var allt värt det? jag ångrar inte det här året. inte heller förra året. vissa beslut ja, men generellt inte. jag har lärt mig mycket om mig själv, om andra och om livet. det som är, är att det kunde varit så mycket mer än att jag sitter i gästrummet hemma hos mamma, bor i resväskan och har några ynka korvören på kontot efter jag kommit hem.. å andra sidan, hade jag inte levt som jag gjort, hade jag förmodligen inte varit tillfredsställd och nöjd på det sättet som jag ändå är. äsch. bara en massa babbel. vi stryker det här.


When it gets cold outside and you got nobody to love. You'll understand what I mean when I say there's no way we're gonna give up. And like a little girl cries in the face of a monster that lives in her dreams, is there anyone out there cause it's getting harder and harder to breathe. Is there anyone out there cause it's getting harder and harder to breathe..



Kommentarer
Sofiya säger:

Vet hur det är, känner lite samma... Kom till sthlm så skriker vi tillsammans! <3

2010-10-11 | 12:59:39
Bloggadress: http://sofiyaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback