Feberdrömmar.

Något av det värsta med feber är att jag drömmer så sjukt konstiga drömmar. Drömmar som är så verkliga att jag tror att det händer på riktigt, och jag vet inte hur många gånger dom senaste dygnen jag vaknat av att jag gråter, skriker eller bara allmänt är helt förstörd och kallsvettig. Drömmar ska väl vara en bearbetning av ens inre tankar och funderingar som kroppen tar hand om när man sover? Då verkar det vara som att det finns en hel del bearbetning att göra, och jag kan ju inte påstå att dom val jag gjort dom senaste veckorna har hjälpt det på traven, kanske snarare tvärtom?

Jag vill ha Malin här. Jag behöver henne. Att vara såhär hooked som hon säger, är inte bra för någon. Och nej, det kan vara sant så som hon säger. Och att man inte vet vad man har förrän det är borta, det stämmer rätt bra det med..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback