- Fall seven times, stand up eight

Igår hände något skumt. Den här karln jag hm, date'ar? Ah, skitsamma. Vet inte riktigt vad som sker, men hur som. När vi skulle säga godnatt efter vi pratat en stund, så skriver han; Sweet dreams babe. Puss <3. Alltså, va?! Det var min första reaktion. Min andra reaktion var, är han full eller? Då tänker jag inte på sweet dreams, utan mer på hjärtat. Det kändes bara konstigt. Vi har träffats sen augusti, september där någon gång och sedan har det faktiskt diskuteras några gånger om att jag bör visa mer känslor. Jag bör t ex sakna honom när jag är borta över helgen i Antalya. Han vann väl aldrig en sån konversation. Bara det säger väl det mesta, han är turk och är säkerligen inte van vid att få höra att han inte är saknad av en tjej. Och nu, vad hände där?! Nu hängde jag inte alls med riktigt. Jag tog upp det här med Rebecca. Vi brukar rätt ofta komma fram till att vi inte har speciellt mycket gemensamt, även efter 6 (?) års vänskap, haha. Men här, här tycker vi jävligt lika. Hennes första kommentar var; Vafan är hans problem? Och ja. Exakt. Men, sen kom jag och tänka på en sak. Är det mig och Rebecca som det är fel på? Är det vi som är så pass störda efter dom tidigare karlarna i vårat liv, efter alla år i turreburreland där man sett det ena, andra och det tredje, att vi är dom som har problem? Tåls att tänka på, men for now, väljer jag att tycka att det är han..

Natti!

    Rebecca & jag.