15e januari 2012
Jag befinner mig just nu i en skinnfåtölj i Rinkeby. Hos min turkfamilj. Tittar på När lammen tystnar och dricker vaniljte. Jag älskar Anthony Hopkins, en av världens bästa skådespelare. Den här rollen är bland dom bästa han gjort! Ikväll har det blivit en hel del prat om Alanya, Istanbul och Marmaris. Om människor från det förflutna som fastnat kvar i tonåren, fast dom försvann åldersmässigt därifrån för längesen. Om människor som tar all skit som finns att ta, och lite till, endast för att få en gnutta uppmärksamhet. Att få skit är väl bättre än att inte få något alls.? Eller? Vissa verkar ju tycka det i vart fall. Det fick mig och Didem att inse hur jävla bra vi har det enda. Hur bra uppväxt vi haft. Hur bra mammor vi har som lärt oss all moral och kunskap. Puss på våra mammor!
Idag bokade även Hanne flygbiljett hit. 27e januari kl 15;00 landar mitt hjärta på Arlanda. Kramkalas? Jo, tack. Living young and wild and free får förklara fredagskvällens fortsättning. Och så även lördagens. Vi ger oss ut på Östersjön och härjar loss. Jag jobbar ju såklart den helgen jag och Emelie skulle på kryssning så jag drar med Hanne istället. Cant wait!