Mars. 31, 2015 - Stockholm

God gives his thoughest battles to his strongest soldiers. Men frågan är hur många strider ska en människa behöva ta? Varför ska en person behöva hantera en sån smärta, som sedan bara fylls på? Vart är logiken? Jag tänker på din mamma. Fina, starka, underbara hon. Sist jag träffade henne var på Fridas begravning, och minnet är väldigt suddigt av vad som vart sagt. Vart det ens sagt något? Men hon var där. Stöttande. Kramandes. Hjälpandes på sitt sätt. 

Trösten i att du nu får träffa Janne, glädjer mig. Att efter alla dessa år utan honom så får ni äntligen ses igen. Att den där smärtan i varje hjärtslag försvunnit. Den som bara din lillebror kan ta bort. Ni kramas säkert för fullt där uppe. Ta hand om varandra. Och ta hand om Frida för mig. Hon är stark, men hon kan behöva lite hjälp ibland. 

Vila i frid, Leo. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback