Sept. 09, 2014 - Alanya
"Hur mår du?" Den ständiga frågan. Jag förstår att den känns säkert lika dum att ställa, som den känns för mig att svara på. Hur mår jag? Mitt hjärta exploderade i tusen bitar innanför bröstkorgen på mig när Frida dog, och en stor del av mig dog med henne. Bitarna rasslar där inne, och för det mesta gör dom så ont att jag kan inte andas.
Jag vaknade upp i Alanya igår. Det var verkligen inte planen, men hux flux satt jag på ett plan hem för att försöka andas lite. Kanske någonstans få lite ro. Och ja, det fick jag. Hemma hos Shirley, och på en soffa nära G där hans hjärtljud slog högre än tv:n. Iaf kändes det så. Det finns en miljon saker man kan säga om honom, och säkerligen minst dubbelt så många saker varför det var fel att jag var just där. I just den positionen. Men ja. Det var rätt. Lika rätt som det var att han var en av dom jag bröt ihop inför på sjukhuset. Tio tusen känslor överallt, och han är kopplad till så oerhört många. Det var han, det är han. Kanske kommer det alltid vara det på något sätt?
Jag försökte släppa det mesta, tänkte att en kväll med hög musik skulle koppla bort mycket. Och det gjorde det. Många fina ansikten jag inte sett på väldigt länge. Samtidigt många extra hårda kramar, "Im so sorry canim" "I wanted to write you, but I didnt know what to write" och "I dont know what to say, I have no words".
Sanningen är väl att det finns inga ord. Min storasyster, min irlänska tvilling, är borta. Det finns ingen människa i hela världen som kan få mig att explodera på en tiondels sekund, men heller ingen som jag skrattat så mycket med. Det var sällan ett förlåt fanns med i bilden, vi fick ur oss allt och sen var vi vänner igen. Så bra vänner att mamma många gånger stängde dörren åt oss för hon orkade inte med våra konversationer, våra skämt och hur vi var när vi var tillsammans. Som två pusselbitar, helt enkelt.
Sept. 06, 2014 - Kopparberg
Det är Lördag. Enligt telefonen, jag var tvungen att se efter. Dagarna finns inte på samma sätt.
Jag är sjukskriven. Vilket låter konstigt. Sjukskriven. Som att jag skulle vara förkyld eller ha ont i magen. Att lite vila hjälper, och sen är jag good to go again. Redo för en ny arbetsvecka, nya utmaningar och inte längre ha den här smärtan i bröstet och tårarna som bränner i ögonen varje dag.
Dom säger att det kommer bli bättre med tiden. Aldrig riktigt bra, det kommer alltid finnas ett hål inom mig, men att det blir lite lättare. Att det kommer en vilja att ta mig upp ur sängen, äta, dricka och fungera på ett liknande sätt som jag gjorde innan. Mamma var upp med två smörgåsar och en juice till mig. Hon sa att jag har inte druckit en droppe sen i Torsdags, och inte ätit mer än en skogsholms brödskiva med messmör sedan dess heller. Det kanske stämmer, mitt huvud hänger inte alltid med nu. Det är ganska groggy, som att jag börjar bli full. Snurrar lite ibland, och finns inte alls många gånger.
Aug. 25, 2014
Måndag kväll. Telefonsamtalet från min storebror som krossade min värld i en miljon bitar. Och inte bara min. Hela min familjs och säkert fler därtill. "Jag hittade henne på badrumsgolvet" "Hon lever, men.." Sen minns jag inte riktigt alla detaljer. Jag ringde Tess, hon kom över. Flygbiljetter bokades och samtal med mamma där hon säger "hon andas inte själv längre". Jag visste redan då att Frida inte fanns längre, hon var borta. Även om jag försökte tänka att det kommer gå bra, så kände jag i hjärtat att det var för sent. Flyg till Istanbul. Sedan till Köpenhamn och vidare till Stockholm. Tåg till Sala där min halvsyster Maria hämtade mig och körde mig till Intensiven i Falun. Min halvbror Peter och hans familj våntade i receptionen, och vi åkte tillsammans upp till IV. Elliot var också där, hela jag gick sönder tusen gånger om när jag såg honom. Mosters lilla hjärta, han förtjänar inte det här. Mamma föll ihop i min famn och jag försökte med den lilla styrka jag hade i kroppen att hålla upp henne. Vi gick in till Frida tillsammans. Hon låg där, så liten och blek, med slangar överallt och maskiner som pep och andades åt henne. Jag satte mig bredvid henne, kramade hennes hand och pussade henne på pannan. Jag är här nu Frida, jag är hemma.
Men hon svarade inte. Inte ett ord, inte en blick och inte heller höll hon min hand tillbaka.
Vi satt ner med doktorn i något typ av konferenseum där hon förklarade hur stor hjärnblödningen var, och att det fanns ingenting dom kunde göra för att rädda Frida. När den lilla lilla blodcirkulationen som fanns kvar var borta, så var Frida död. Jag tänkte för mig själv att det här måste vara en hemsk dröm, för det kan inte vara min Frida dom pratar om. Måste vara någon annan, inte min syster.
Timmarna på intensiven gick långsamt. Man befann sig lixom i någon typ av dvala. På onsdag morgon gjorde dom nya tester, ny röntgen. En manlig läkare tog in oss i det där rummet igen och förklarade att det var dags att stänga av respiratorn. Dom hade vetat det sedan dagen innan, men tagit beslutet att vi inte var redo att höra det. Därför hade dom vårdat henne en till natt, men det var dags att stänga av respiratorn under dagen. Frida var borta, hon försvann redan i lägenheten på Måndagen.
En kvinnlig läkare berättade hur det skulle gå till, och vad som skulle hända efteråt. Jag gick in till Frida, höll henne extra hårt i handen och försökte förstå Fredrik kom in, Peter, Elin och Hubbe. Mamma och Maria satt kvar i anhörig rummet. Dom började ta ur slangarna och respiratorn stängdes av. Hjärtat slog långsammare och långsammare, Frida började ändra färg och allt var så tyst. Fredrik la sin hand över min och Fridas, Hubbe pussade mig på huvudet och sen var det bara över. Efter en stund gick jag ut till mamma, Fredrik kom efter och vi båda föll ihop i hennes famn.
Sedan dess har det mest varit en dvala. En dimma som inte verkar ta slut. Jag har legat i mammas säng i 2 dagar nu. Sovit. Drömt. Tänkt. Funderat. Har det verkligen hänt? Satt jag verkligen och höll min storasyster i handen när hennes hjärta slutade slå? Allt är så overkligt. Hur ska man klara av att gå vidare från det här? Utan henne? Det är tomt. Så tomt..
Jag är så väldigt tacksam över allt stöd jag fått. Min familj fått. Från vänner, bekanta, från personer som man inte haft kontakt med på många år. Från oväntat håll. Jag hade aldrig klarat mig utan er. Tack <3
Frida, jag älskar dig. Förlåt att jag inte sagt det så mycket som jag skulle. Så ofta som jag skulle. Men det gör jag, av hela mitt hjärta. Och tills vi träffas igen, kommer jag sakna dig varje dag. Varje minut, varje sekund.
Aug. 23, 2014 - Alanya
Tillbaka på hemmaplan. Och jag vet att jag talar för Tess och Sophia också när jag säger att det suger. Nedräkningen till nästa resa påbörjades redan innan den här var slut. Som jag längtar!
På vägen körde jag och Sophia för Fethiye, Ölüdeniz och Kaş. Amazing Turkey, allt jag kan säga!
Aug. 18, 2014 - Marmaris
Jag är i Marmaris med mina hjärtan. Och jag har det så bra, så bra ❤️
Aug. 09, 2014 - Alanya
En tredjedel av Augusti har passerat. Jag ligger nyduschad med blött hår i min soffa med en AC på för fulla varv. Det är varmt ute, så jag trivs ganska bra här hemma där det är en behaglig tempratur. Livet rullar på. Jobbet vart mer intensivt för en vecka sen, pressen vart större och ibland känns det som att jag slängdes in i en virvelvind. Men vad vore livet utan utmaning? Min magkänsla säger att det kommer bli bra, och det är väl egentligen allt som räknas.
Juli. 29, 2014 - Alanya
En månad har passerat sedan sist. Jag önskar jag kunde säga att den passerat med speedy gonzales, men icke. Ramadan är över, och igår började seker bayram. Vi går in i Augusti på Fredag, och som jag längtat efter den månaden. Det vankas semester, och bilen styrs mot Marmaris. Ibland när jag tänker på det spricker jag nästan av glädje. Det kommer göra mig gott att åka dit, och att vara lite ledig. Så speedy gonzales, come out come out where ever you are!
Juni. 29, 2014 - Alanya
Tiden i Sverige gick alldeles för fort. Det var med ett tungt hjärta som jag satte mig på planet tillbaka till Turkiet. Men it is what it is..
Imorgon är det återigen Måndag, och en ny vecka börjar. En riktigt bra vecka dessutom. En hel del planer är gjorda, jag har två dagar ledigt och älskade J kommer från Sverige. Idag är livet på topp!
Juni. 23, 2014 - Kopparberg
Pga oroliga situationer i Sverige valde jag att flytta min semester, och lämna Turkiet. Dock var det inte så enkelt som jag hoppats på, men resa ska vara spännande sägs det. Flygförsening, systemfel, stoppad i passkontrollen. Ja, vad gick egentligen rätt? Jag fick iaf åka buss från Sabiha Gökcen till Atatürk, vilket var amazing. Jag har helt glömt bort hur mycket jag älskar Istanbul. Denna vackra, underbara stad. Jag satt såklart på guidesätet och visste inte riktigt åt vilket håll jag skulle titta. Busschauffören skrattade åt mig, och saktade ner lite grann när jag skulle ta bilder.
Till Stockholm kom jag iaf till slut, där min fina storebror mötte upp med och vi körde till Avesta. Jag spenderade första tiden med honom och hans familj, innan vi igår åkte ut till Mamma. Här är jag nu, och vi får se hur länge jag stannar..
Juni 13, 2014 - Alanya
Fredag. Fredag den 13. Jag har feber och min hals är långt ifrån bra. Jag har precis kommit hem, slängt in en tvättmaskin och lagt mig på soffan. Så oerhört skönt att ligga ned, med Vampire Diaries på TVn.
För några dagar sedan packade jag ihop varendaste lite sak i min lägenhet, och flyttade därifrån. Min bästa Tine hjälpte mig, utan henne hade jag nog fått hålla på halva natten. Det känns sorgligt att lämna den, men jag har sovit mer hos G än jag gjort i den lägenheten sen jag kom tillbaka i Mars. Jag har dessutom mitt andra boende här ute i Avsallar. Två lägenheter är onödigt, helt enkelt.
Nu återgår jag till VD, heippa!
Juni. 01, 2014 - Alanya
Juni är här, och jag är åter i Alanya. Dagarna gick alldeles för fort, det är tur att det inte är allt för lång tid tills jag ska tillbaka..
Vädret är inte på topp idag, men jag älskart! Lite regn är alltid välkommet, blixtrar lika så. En tromb flög förbi också, hur coolt som helst!
Nu ska jag börja rulla hemåt. Jag och en kompis har ätit middag på Roberts Coffee, så nu är jag verkligen mätt och belåten. Sängen är renbäddad och jag ska krypa ner direkt jag kommer innanför dörren. Later people!
Maj. 29, 2014 - Marmaris
Dubbla lediga dagar ledde till en roadtrip till Marmaris med Jenna och Jessica. Underbart! Lyckan är total, så himla skönt att vara tillbaka. Härj på barstreet, soluppgång i Icmeler med Mystery man, middag med Deturfamiljen och båttur i Gökova. Jag har skrattat så jag fått ont i magen och nästan inte kunnat andats. Det bästa skrattet som finns. ❤️
Maj. 17, 2014 - Alanya
Idag skulle hon vart här. Min fina, underbara vän. Jag älskar dig! ❤️
Maj. 14, 2014 - Side
Just mu sitter jag på vårat systerhotell, Pegasos World, i Side. Utbildning står på dagens schema. Innan vi körde hit kickstartade vi dagen på våran älskade planet, med en underbar frukost.
Maj. 11, 2014 - Alanya
Efter några dagar med regn och närmare storm, så lyser solen starkt idag. Fåglarna kvittrar och gästerna är glada. Imorgon börjar en ny vecka, och den kommer verkligen att erbjuda en rad prövningar. En nervös känsla infinner sig. Men det ska nog gå bra..
Maj. 05, 2014 - Alanya
Ljusen är tända, en jordgubb/hallon smoothie står på vardagsrumsbordet och senaste avsnittet av Criminal Minds rullar på tv:n. Livet på en pinne!
Dagarna rullar på, och jag har idag lagt in min semester. En som spenderas i Marmaris och en annan som spenderas i Sverige.
Imorgon är det Tisdag, och då ska jag mysa med fina Ribekao. Drinkar, hög musik och en väldans massa skvaller. Det kan inte bli bättre..
April. 30, 2014 - Antalya
Just nu sitter jag i bilen hem från Antalya. Vi har haft möte på Titanic Beach hela dagen. Mycket intressant var det.
Sista April idag - är det bara jag som tycker att April sprang iväg..? Imorgon är det första Maj och med lite tur kommer det bli en roadtrip inom snar framtid. Ska kolla över alla detaljer så fort jag får möjlighet.
April. 24, 2014 - Alanya
Day off - med allt var det innebär. God mat i hamnen, underbart sällskap, glass, sol, värme, skratt, kramar.
Gårdagen bestod av drinkar och dans. Queens Garden, Black Horse, Istanbul. Följt av några timmars prat om livet med min fina vän, fram tills klockan var närmare 6 och ögonen inte ville mer på varken honom eller mig.
Mycket pågår i huvudet just nu, känns så överfullt att jag vet inte vart allt ska ta vägen. Livet på en pinne, antar jag.
April. 20, 2014 - Alanya
Tiden går, och den går fort. Jag har inte skrivit på länge, vilket mest beror på att jag inte riktigt kan sätta ord på allt som pågår i mitt huvud. Alla dessa känslor som väller över.
Idag är det iaf söndag. Påskdagen. Och min fina, underbara lilla brorsdotter Elsas födelsedag. Idag är det 3 år sedan jag satt där i bussen från Pamukkale när min storebror ringde och berättade att hon kommit till världen. Idag är en dag då jag önskar att jag var i Sverige, extra mycket. Så jag fick krama och pussa på henne. Henne. Alva. Elliot. Mamma. Ja, alla mina fina.
Men, här ligger jag i min säng. Jag är ledig och har faktiskt inte tagit mig längre. Solen skiner utanför mitt sovrumsfönster och Bob Marley spelas på högsta volym. Gårdagen var underbar. Middag på BarCelona, drinkar på Queens, shots på The Doors och mer drinkar på Istanbul. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen många gånger.
Ikväll är det kamp. Fenerbahçe - Besiktaş. Fick en inbjudan från oväntat håll om att se den. Han Bjk, jag Fb. Kan bli spännande!
April. 02, 2014 - Alanya
Igår var det marknad i Alanya, och jag skulle köpa lite jordgubbar. Slutade med att jag fick med mig 3 kg hem, så min mixer har verkligen gått på högvarv. Smoothies till frukost, lunch och middag. Yum yum!
Jag längtar tills Fredag natt. Jag längtar tills jag får krama om min fina hjärtevän. Hon kommer precis i rätt tid, min abstinens är stor. På söndag kommer dessutom finaste Tine, kan inte bli annat än bra det här.
Nu ska jag återgå till Criminal Minds, sen är det dags för sängen. Natti!